det var på tiden!
Imorgon är det fiika med bästa sara, som jag inte träffat på jättelänge, inte sen i somras när vi var i göteborg! Man kan värkligen sakna någon jättemycket. Sara och jag har känt varann hela livet, vi har typ vuxit upp tillsammans.
barndomen, det typ bästa med livet (än så länge) är över. Nu ska man visst bli vuxen. jag är inte speciellt taggad. snart är man död. jag vet att jag inte ska tänka så men man gör det iallafall. jag blir aldrig fem år igen. jag får aldrig gå i min älskade klass något mer sen när vi börjar gymnasiet. Jag har inte träffat dem jag gick på lågstadiet med på evigheter. shit vad tiden går fort. kan det inte bara sluta?
sedan gymnasiet... shit vad svårt det är. som rydgård citerat: kan ingen bara välja åt mig?
att behöva stå inför ett val, vad man ska syssla med de närmaste tre åren. det är ruskigt svårt. speciellt när man har ingen aning om vad man vill.
aja, nog tjatat om framtiden och då tiden.
lev i nuet.
peace out.
